Vitsvansviltets kroppsstorlek växer med stigande ålder vilket underlättar identifieringen. I vissa situationer kan det ändå vara svårt att avgöra hur stor kropp en vitsvans har, ifall avståndet till djuret är långt eller det inte finns referenser att jämföra med. En vitsvans utseende kan även växla beroende av bland annat årstid och väderlek.
Det mest tillförlitliga vid åldersbestämning av levande hjortar har visat sig vara storleken på deras horn. Det här trots att även födotillgång och genetiska faktorer påverkar hornstorleken, så att viss variation förekommer. Hornen ändrar inte med olika väderlek eller beroende av om hjortens ålder bedöms före eller efter brunsten.
Hornens taggantal säger ytterst lite om en hjorts ålder, i och med att alla åldersklasser kan ha väldigt varierande taggantal. Däremot är hornens inre bredd, hornhalvans längd och rosenstångens omkrets tillförlitliga indikatorer på ålder. Det visar forskning från USA och sydvästra Nyland.
En kalv känns igen på ett kort huvud som är mera triangelformat än hos äldre djur, vilket ses särskilt under vintern. Under förhösten kan öronen se förhållandevis stora ut jämfört med huvudet, men till vintern förändras utseendet märkbart så att öronen blir proportionellt mindre.
Om huvudets längd mätt från nosens spets längs käken till halsen är ungefär lika lång som halsen är bred då man ser huvudet rakt från sidan, är djuret ofta en kalv. Om huvudets längd (från nosspets till hals) är längre än halsen och nackens bredd är djuret ofta vuxet (≥ 1½ år). Också halsens längd ser kortare ut bland kalvar än bland vuxna. Om man ser djurets kropp rakt från sidan samtidigt som djuret tittar rakt emot beskådaren med höjt huvud, kan man jämföra avståndet mellan käken och rygglinjen. Om avståndet mellan käken och rygglinjen är tydligt kortare än höjden på djurets huvud, är djuret ofta en kalv. Om det här avståndet däremot är så stort att det närmar sig höjden på djurets huvud, är djuret ofta vuxet (≥ 1½ år).
Också avståndet mellan djurets framben kan användas som indikator. Om frambenen är nära varandra när man ser djurets kropp rakt framifrån är djuret ungt. Ju äldre djuret blir, desto större blir bröstkorgen och samtidigt även avståndet mellan frambenen.
Även djurets beteende kan ge en vink om åldern. Kalvarna kan nämligen röra sig en bit från modern och kan då vara förhållandevis oförsiktiga. De är ofta de första djuren som exponerar sig på till exempel en foderplats.
Hondjur i åldern 1½ år har en lätt kropp och benen kan se förhållandevis långa ut. Huvudet är vanligen aningen kortare än hos äldre hondjur. Mot slutet av året blir det svårare att skilja hon-djur i åldern 1½ år från äldre hondjur i och med att skillnaden i huvudlängd och kroppsstorlek avtar.
En hind i åldern ≥ 2½ år har en tyngre och förhållandevis kraftig kropp. Hos åldersgruppens yngre djur är mag- och rygglinjerna oftast ännu raka, men de blir med tiden svankiga. Med stigande ålder uppstår också en del löst hängande skinn vid ansikte och hals. Huvudet kan se oproportionerligt långt ut. Under hösten kan kalvförande hindar som diar, kännas igen på ett bakifrån sett framträdande juver.
Ett handjur i åldern 1½ år kan likna en hind utan horn. Hals och nacke är förhållandevis klena och under förhösten kan de se ut att vara smalare än huvudets bredd. Benen ser ut att vara förhållandevis långa på grund av en förhållandevis liten bröstkorg och smal ”midja”, alltså partiet framför bakbenen. Särskilt bakbenen ser oproportionerligt långa ut, vilket ibland kan uppfattas som att ländpartiet står upp ovanför rygglinjen. Maglinjen är spänd och stigande från bröstkorg mot ”midjan”. Under förhösten kan man se att platsen där halsen fäster mot bringan är högt placerad, men det är inte lika tydligt senare på hösten. Huvudets ställning i förhållande till övriga kroppen är ofta högrest.
Antalet horntaggar kan variera mellan 2 och 10, men gemensamt för hjortarna i den här åldern är att hornstången är klen och förhållandevis kort. Rosenstångens omkrets är i genomsnitt omkring 6 centimeter och hornens inre bredd är vanligen omkring 15 centimeter. Hornen hos hjortar i den här åldern har i genomsnitt omkring 20 procent av maximal hornstorlek som uppnås vid högre ålder.
Kännetecknande för hjortar i den här åldern är även att de kan vara förhållandevis oförsiktiga och de exponerar sig ofta på till exempel foderplatser före äldre hjortar.
Hjortar i åldern 2½ – 3½ år börjar ha en mera muskulös kropp. ”Midjan” är fortfarande smalare än bringan, vilket innebär en ”triangelaktig” kroppsform.
Under förhösten kan man se att platsen där halsen fäster mot bringan nu är lägre, men den är fortfarande tydlig. Benen ser ännu ut att vara oproportionerligt långa i förhållande till övriga kroppen. Under brunstperioden kan hjortar i den här åldersgruppen få tydligt svullna nackar, så att halsarna kan likna äldre hjortars.
I den här åldern har hornen nått cirka 60 – 80 procent av sin fulla storlek. Hornens inre bredd är oftast ganska lika som öronens bredd, alltså ungefär 43 centimeter, hornhalvans längd är oftast mellan cirka 40 och 50 centimeter och rosenstångens omkrets är oftast cirka 9 till knappt 11 centimeter.
Fullvuxna hjortar i åldern ≥ 4½ år har en grov och muskulös kropp och ger ett massivt intryck. Benens längd är proportionerlig med övriga kroppen och kan hos åldersgruppens äldre djur se korta ut i förhållande till bringan. ”Midjan” är nu lika grov som bringan, vilket tillsammans med ett kraftigt bakparti bidrar till att fullvuxna djur ser ut att ha en rektangulär kroppsform. Maglinjen börjar hänga en aning hos 4½ åriga hjortar vilket syns tydligt hos 5½ åriga hjortar.
Under brunstperioden har hjortarna i den här åldersgruppen mycket svullna nackar. Under förhösten kan man hos 4½ åriga hjortar se att platsen där halsen fäster mot bringan, har sjunkit så lågt, att den nästan är i nivå med bringans nederkant och därför ofta osynlig. Hos 5½ åriga hjortar har hals och bogparti vuxit ihop till en och samma muskelmassa. Skinnet kring ansiktet, halsen och bogarna börjar vara löst och hängigt.
Hornen hos hjortar i den här åldersgruppen är stora och grova. En hjort i den här åldersgruppen känns oftast igen på att hornens inre bredd överstiger 50 centimeter, en hornhalvas längd överstiger 54 centimeter eller rosenstångens omkrets överstigen 12 centimeter.
Olika individer kan allokera hornmassan på lite olika sätt så att vissa får extra breda horn och andra får extra långa hornhalvor. Men kännetecknande för en hjort i 4½ års ålder är att åtminstone ett av de nämnda måtten överskrids. Vid 4½ års ålder har hornen vanligen nått cirka 90 procent av sin fulla storlek, så de kan ännu tillta en aning fram till 6½ års ålder.
Hjortar i den här åldersgruppen har ofta en så tung horn- och halsmassa, att huvudets ställning i förhållande till den övriga kroppen vanligen är lägre än hos yngre hjortar.
Den här ålderns hjortar beter sig försiktigt och rör sig ofta långsamt. I samband med brunsten utmanar de alla andra hjortar.
