Jakt med skällande fågelhund anses vara den mest traditionella jaktformen i Finland när de gäller jakt på hönsfåglar. I den här jaktformen skäller hunden på en hönsfågel i ett träd, och jägaren hittar fram med hjälp av skallet och får på så vis möjlighet att skjuta fågeln.
När man jagar med skällande fågelhund är det viktigt att fågeln inte har upptäckt jägaren innan hunden hittar den. Av den orsaken ska hunden i sitt sökande efter fåglar röra sig tillräckligt långt från jägaren. En hund som söker bra rör sig 200 – 300 meter från jägaren, på båda sidor om färdriktningen och framför. Under skallet tar hunden kontakt med jägaren med 10 – 20 minuters mellanrum. Under söket rör sig jägaren så ljudlöst och lugnt som möjligt, varvid hunden hinner söka igenom hela den framförvarande terrängen noggrant. När hunden hittar fåglarna på marken flyger de ofta upp i närbelägna träd. Där hittar hunden dem efter att den har följt efter dem. Hunden kan också hitta en fågel som redan sitter i ett träd.
Att närma sig ett fågelskall och skottsituation
När hunden hittar en fågel i ett träd börjar den skälla. För att få tillfälle att skjuta ska jägaren närma sig skallet försiktigt och ljudlöst, eftersom hönsfåglar har utmärkt syn och hörsel. Det är mycket lättare att komma i skottläge om jägaren är iklädd klädsel som lätt smälter in i terrängen och inte prasslar.
I början av skallet är fågeln mest försiktig och flyr vid minsta tecken på att jägaren närmar sig. I synnerhet rörelser i sidled är lätta för fågeln att upptäcka, och därför lönar det sig att närma sig skallet i så rät linje som möjligt. När du närmar dig ska du utnyttja det skydd som markvegetationen och buskar erbjuder. I det sista skedet krävs det ofta att man närmar sig fågeln genom att krypa eller åla sig fram.
Fågeln som är föremål för skallet är oftast väl dold i skallträdet. Särskilt tjäderhönor och orrhönor är svåra att upptäcka i en gran. Jägarna har ofta med sig kikare, som gör det lättare att upptäcka fåglarna. När skallet fortsätter en längre stund ger fågeln ofta ifrån sig något ljud eller för sig, varvid den är lättare att upptäcka.
När du har fått syn på fågeln som är föremål för skallet är det viktigt att bedöma avståndet mellan fågeln och jägaren. Jägaren måste också hitta en skottlinje utan kvistar eller ris i vägen mellan jägaren och fågeln. En förvånansvärt liten grentofs i skottlinjen hindrar ett dödande skott, både med hagelgevär och kulgevär, från att träffa fågeln. Många som jagar hönsfåglar med skällande fågelhund väljer därför ett kombinationsvapen, vanligtvis en kombibock, varvid man undviker att behöva bära två vapen.
Som skällande fågelhundar används oftast vår nationalhund finsk spets och norrbottenspets. I någon mån används även karelsk björnhund samt olika lajkaraser, av vilka en del passar även som fågelskällare.