Lagstiftarens mål vid lagreformen 1993 var att jakt ska ordnas på enhetliga områden och förbjuda jakt i områden som inte uppfyller kraven på enhetlighet. Vissa rättsfall och därpå följande ändrade praxis har ändrat tolkningen så att jakten i dessa områden ökat.
Hjortdjur som jagas med stöd av licens rör sig normalt över flera tusen hektar stora områden. Det är därför ändamålsenligt att vid jakt på dem förutsätta de arealkrav som föreskrivs i gällande lagstiftning. Detta trots att ett krav på att ändra arealkravet för jakt på vitsvanshjort till att bli mindre eller till och med ta bort det helt kom upp under en behandling i riksdagen.
Kravet på enhetliga jaktområden är av central betydelse med tanke på det praktiska genomförandet av jakten och en systematisk vård av hjortdjursbestånden. Avsikten med den förvaltningsplan för älgstammen som jord- och skogsbruksministeriet fastställde 2014 är att samarbete ska bedrivas över större områden för att särskilt de mål som sätts upp på älgförvaltningsområdesnivå ska uppnås. Även här framhävs kravet på områdenas enhetlighet.
För att jaktlicens på hjortdjur ska beviljas krävs med andra ord även framöver att sökanden förfogar över ett för jakt lämpligt enhetligt område som ska ha en areal om minst 1 000 hektar för jakt på älg och för jakt med stöd av licens på andra hjortdjur en areal om minst 500 hektar. En förändring värd att framhålla i detta är ändå att kravet på minimiareal för ett område hädanefter kommer att avse uttryckligen landarealen. Med vattenområden avses här havsområden, sjöar, älvar och åar. Smala vattenfåror såsom diken och bäckar eller små vattensamlingar i form av t.ex. mindre sjöar eller tjärnar ska inte anses vara vattenområden. Beviljande av jaktlicens förutsätter även att den som ansöker har rätt att jaga de hjortdjur på området i fråga som ansökan gäller.
Enhetlighet anses förutsätta att jaktområdet består av fastigheter eller delar av fastigheter som står i förbindelse med varandra och där sökanden har rätt att jaga sådana hjortdjur som licensansökan gäller.
I synnerhet inom tätt bebyggda områden har jaktområdena i allt större utsträckning sönderdelats i mindre delar till följd av att markanvändningen är en annan än tidigare, men också på annat håll till följd av att fastigheterna delats. Detta påverkar i sin tur bildandet av jaktlicensområden och genomförandet av jakten.
Den gällande tolkningen av enhetlighet ändras så att också områden som tangerar varandra i bara en enda punkt ska anses vara enhetliga. En annan tolkning är att en väg, järnväg eller elledning som går genom ett område inte delar det i två.
Huruvida ett vattenområde förenar eller skiljer områden åt ska också i fortsättningen prövas från fall till fall. Ett vattenområde kan förena de landområden som ingår i licensområdet, om området bildar en ändamålsenlig helhet med tanke på regleringen av älgstammen. Med vattenområde avses här havsområden, sjöar, älvar och åar. Däremot betraktas till exempel diken och bäckar inte som sådana vattenområden som skiljer landområden från varandra.
I vissa fall har ett område inte ansetts lämpligt för jakt och enhetligt trots att det består av fastigheter som står i förbindelse till varandra. Det har då varit fråga om områden som till sin form varit särskilt oenhetliga eller svårframkomliga och därmed i praktiken inte lämpat sig särskilt väl för jakt. Prövningen av om ett område lämpar sig för jakt eller inte ska fortsättningsvis på motsvarande sätt som enligt de nuvarande bestämmelserna göras i samband med den prövning som föregår beviljandet av jaktlicenser.
I samband med lagändringen fogades ett nytt 3 mom. till 27 § enligt vilket Finlands viltcentral ska utesluta sådana områden som inte uppfyller kraven på areal och enhetlighet och att jaktlicensen får användas endast inom det område som avgränsas i licensen.
Syftet med det nya momentet är att förtydliga licensförfarandet och den jakt som bedrivs med stöd av licensen. Enligt gällande reglering och den rättspraxis som har utformats med stöd av den har Finlands viltcentral kunnat lämna sådana områden som inte uppfyller kraven på minimistorlek och enhetlighet obeaktade när licenserna har beviljats. Det har emellertid inte varit möjligt att ta ställning till på exakt vilket område licensen gäller och om sådana områden får användas för jakt. Detta har lett till en besvärlig situation med tanke på jaktlicensmottagarnas rättssäkerhet och i vissa fall har jakt på sådana splittrade områden ansetts vara lagstridig. Det är inte ändamålsenligt att tillåta jakt på denna typ av områden – alltså på separata områden utanför det enhetliga licensområdet – och utifrån den föreslagna ändringen ska Finlands viltcentral utesluta områden som inte uppfyller villkoren för beviljande av licens från det område licensen omfattar. Licensen ska dessutom i fortsättningen bara få användas inom det område som avgränsas i licensensbeslutet.
Ett nytt 4 mom. fogades till 27 § i samband med lagändringen. Enligt momentet kan Finlands viltcentral avvika från de krav på områdets areal eller enhetlighet som föreskrivits vad gäller licens, och den i 37 § avsedda fredningstiden för hjortdjur som får jagas med stöd av jaktlicens, om det berörda området är en holme eller det finns motsvarande särskilda skäl till avvikelsen. För närvarande kan jord- och skogsbruksministeriet besluta om avvikelser från de krav på arealer och enhetlighet som utgör en förutsättning för beviljande av licens för jakt på hjortdjur. Enligt ett sådant beslut kan jaktlicens för älg beviljas på områden som understiger de minimiarealer som avses i 27 § 1 mom. i jaktlagen om området lämpar sig för jakt, är enhetligt och 1) området är inhägnat så att det hindrar hjortdjur från att röra sig fritt, 2) området är en holme utan vägförbindelse eller 3) hjortdjuren är förhindrade från att röra sig fritt på grund av omgivande bosättning eller liknande omständigheter och det är viktigt att minska antalet hjortdjur på området för att hindra dem från att ge upphov till betydande skador. I och med lagändringen är det inte längre jord- och skogsbruksministeriet som beslutar om avvikelser i ovan avsedda arealkrav, utan beslutsövervägandet ligger hos Finlands viltcentral. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterade under en behandling i riksdagen att på vissa områden söker sig hjortdjuren helt naturligt bort från öar redan före den egentliga älgjaktssäsongen börjar. Det kan därför i vissa situationer finnas behov att tidigarelägga jaktstarten i licensen.
Den uteslutningsrätt beträffande jaktlicensområden som Finlands viltcentral fått och som anges i 3 mom. i 27 § i jaktlagen träder i kraft först 1.2.2019. De övriga ändringarna i 27 § trädde i kraft 1.1.2018.