Rädslan för älgskador kan leda till att förnyelsen av bestånd med gran ökar, även på växtplatser som är för karga. Det är emellertid ofördelaktigt för skogsägaren (faktaruta 1), eftersom produktionen av gagnvirke av gran på torr mo endast är två tredjedelar jämfört med produktionen av gagnvirke av tall och i synnerhet produktionen av stockvirke blir låg.
Inforuta 1. Tall är i fråga om produktion av gagnvirke och odlingslönsamhet det bästa trädslaget på torra moar.
Om huvudträdslaget är gran, finns i plantbeståndet i princip ganska lite föda för älgarna. För granbestånd gäller samma som för tallbestånd: det lönar sig att lämna kvar lövträd i luckor och att genomföra den tidiga röjningen som brunnsröjning. I skogstyper som passar för gran trivs även asp, rönn och vide.
Bild 15. Eftersom älgen inte tycker om gran, är det bra att i granbestånd sträva efter att spara lövträd som föda åt älgen. I granbeståndet på bilden finns knappt någon vinterföda alls för älgarna, och därför vore det viktigt att spara lövträd i samband med den tidiga röjningen.
Gran växer ofta på låglänta områden med risk för frost. I värsta fall kan plantorna dö av frosten. Risken för frostskador på gran kan minskas genom att man odlar lövträd ovanpå granbeståndet 19 och 108. Lövträdsbeståndet ska vara klart högre än granbeståndet. Om lövträden är av samma höjd eller något högre än granplantorna, leder det till att de ”piskar” grantopparna. Det kan leda till att topparna bryts eller att växtbortfall uppkommer på andra sätt 101,91 och 92. Genom att odla lövträd ökar man även mängden föda som lämpar sig för älg, till dess lövträden växer sig så höga att älgarna inte längre når kvistarna. Efter plantstadiet kan mängden högre lövträd minskas vid den första eller andra skogsgallringen 108.
Bild 16. Gran kan odlas tillsammans med björk i två skikt.