Hur mängden tillgänglig föda inverkar på uppkomsten av skador orsakade av älg kan granskas ur två synvinklar – större mängd föda minskar sannolikheten för ett enskilt träd att bli ätet, men å andra sidan kan lövträd öka skadorna genom att plantbeståndet blir mera lockande.
Bild 1. Med tillgänglig föda avses den föda som älgen kan använda, det vill säga huvudsakligen växter och växtdelar på under tre meters höjd.
I större skala kan mängden tillgänglig föda förklara en stor del av älgbetningen på träd 107, varvid en större födoresurs minskar betningstrycket på en enskild tall 9. Samma kan gälla i mindre skala – ju mer föda som är lämplig för älg det finns på ett litet område, desto mindre är betningstrycket på ett enskilt träd 78.
När antalet trädslag i ett plantbestånd ökar, ökar mängden bete för älgen104 och 75 och samtidigt kan selektiviteten i födoanvändningen jämna ut sig 75. Enligt inventeringsdata rörande skogarna i Finland (1986–2008) medförde lövträd i tallbestånd att skogsskadorna ökade 80.
På skogsbeståndsnivå kan älgkoncentrationer som uppstår vintertid vara problematiska. Älgarna sparar energi genom att samlas i flockar, eftersom de har lättare att röra sig i tjock snö när de följer efter varandra 6 och snötäcket gör att älgarna rör sig på ett mindre område än sommartid 34. Älgarna i en flock har emellertid inte lika goda möjligheter att välja sin föda, utan den ökade konkurrensen gör att de äter mer av den växtlighet som råkar finnas nära 16. Då kan det bli ett stort betningstryck på ett litet område, och det är i första hand antalet älgar som inverkar på uppkomsten av skogsskador. Om man vill påverka skadorna genom att öka mängden naturlig föda för älg, ska det göras i en större omfattning än för en enskild skogsbruksenhet eller skogsfastighet 36.
Här följer ett mycket drastiskt exempel på en tämligen teoretisk situation. Vi har ett vinterbetesområde för älg, på vilket lövträdbeståndet har rensats bort nästan totalt. Kvar finns tall- och granplantor, samt äldre skog. Då riktas älgens betning vintertid nästan helt mot tallplantorna, eftersom älgen inte gärna äter gran och det inte finns mycket lövträd kvar. Skogsägarna kan reagera på de uppkomna skadorna genom att odla gran på odlingsområden för tall. Trots att man planterar gran på växtplatser som lämpar sig för tall minskar inte älgens behov av föda. Om det inte uppkommer mera föda på området, utsätts det återstående beståndet av tallplantor för ännu större betningstryck. När mängden föda minskar kan det även uppkomma skador på granplantor och äldre skog.
Exemplet är ganska radikalt. I verkligheten finns det kvar åtminstone en del lövträd, men mängden kan reduceras avsevärt vid plantskogsskötsel. Lövträden utgör en viktig födoresurs för älgarna, såväl vinter- som sommartid. När födoresurserna minskas ökar betningstrycket på tall – i synnerhet om den befintliga risvegetationen är under snön. Genom att spara lövträd ökar också naturens biodiversitet.