Uttern är med stöd av habitatdirektivet en fredad viltart, som inte i egentlig mening hör till de små rovdjuren. Dess spår påträffas i likadana livsmiljöer som minkens, och kan förväxlas med spår av till exempel räv, grävling eller mårdhund.
Spår
På mårddjurs sätt rör sig uttern (Lutra lutra) oftast i språng. På bärande skare är det lätt att ta sig fram, varvid steget blir längre och baktassarna stiger framför avtrycket efter framtassarna. Steglängden vid lugnt språng på bärande skare kan vara 70–110 cm. I djup lössnö är det tyngre att röra sig, varvid steget blir kortare. Också i tunn snö syns ofta spåret efter svansen. I djup snö gör uttern en djup fåra. Då lyfter språnget inte djuret över drivan helt, utan kroppen släpar i snön. I nerförsbacke, och ibland också på jämnt underlag, glider uttern på magen och tar fart med ett långt språng. Uttern är kraftigt byggd och rör sig oftare än andra mårddjur i trav. Travstegets längd är 40–60 cm och uttern rör sig bredbent med sina korta ben.
Spåret efter utterns framtass är 7–9 cm långt, tådynorna är tämligen små, och hudflikar mellan tårna sträcks ut till simfötter. Klorna på framtassen är kraftigare än på baktassen. Den främre trampdynan är ganska stor, liksom även häldynan. Spårstämpeln efter häldynan kan ändå vara liten eller saknas helt i avtrycket. Baktassen är mindre än framtassen (5–7 cm). Fotsulans trampdyna är stor, men ofta avtecknas den inte i sin helhet i avtrycket. På tunn snö eller barmark avtecknas ibland nästan endast tårna i avtrycket.
Spillning
Uttern markerar sitt revir med spillning, som den ofta lämnar på strandstenar och höga platser på stränderna, där andra uttrar lätt kan hitta den. Spillningen är mörk och innehåller fiskfjäll och fiskben. När uttern har ätit grodor blir spillningen klibbig. Lukten är ofta sötaktig och inte väldigt obehaglig.
Producerats i samarbete med:
