Spår
I hunddjurs spårstämplar syns avtryck av fyra tår. Rävens (Vulpes vulpes) framtass är större än baktassen. I snöspår är det svårt att mäta storleken på rävens tassar, men vid gynnsamma förhållanden är längden på avtrycket av framtassen 5,5–7 cm och baktassen 5–6 cm. Räven rör sig oftast med tårna ihopdragna, varvid avtrycket är klart avlångt. Spårstämpeln av en hund i motsvarande storlek är ofta rundare, men det är mycket svårt – ofta omöjligt – att skilja en räv från en hund enbart utifrån tassavtrycket. I lössnö spretar också räven med tårna för ökad bäryta, men baktassarna håller den ändå nästan alltid ganska ihopdragna, så att de mellersta tårnas klor bildar en skarp spets.
Rävspår skiljer sig från hundspår främst genom rörelsesättet. Rävens rörelser är alltid ekonomiska. I mjuk lössnö stiger baktassen exakt i spåret efter framtassen. Räven rör sig i gång endast när den är nyfiken och undersöker någonting, såsom en sorks rörelser, ett kadaver eller någonting annat lockande. Gångspåret kan vara mycket slingrande, steget kort och skrevningen rätt stor. Längden på gångsteget är ganska oviktig, eftersom den kan variera från nästan obefintlig till en halv meter, beroende på vad djuret håller på med.
Räven rör sig längre sträckor i trav. Klart över 90 procent av alla rävspår är travspår. Trav är ett ekonomiskt sätt att ta sig fram. I djup lössnö stiger baktassen i spåret efter framtassen. Spårlöpan är mjukt slingrande, också när räven ska ta sig över ett öppet område utan några hinder. I lugn trav är steglängden drygt 60 cm, men vid högre hastighet kan den vid trav öka till det dubbla. När farten ökar minskar skrevningen, och spårlöpan liknar ett pärlband, på grund av den nästan obefintliga skrevningen.
På bärande underlag rör sig räven ofta i snedställd trav. I detta för hunddjur typiska sätt att röra sig travar djuret med kroppen snett i färdriktningen. Snedställd trav är en mycket ekonomisk gångart. Vid vanlig trav lyfter räven framtassen undan baktassen, så att djuret vid stegväxlingen för ett ögonblick är lyft från marken. Vid snedställd trav behövs inte det här ”hoppet”, utan bakbenet kan fritt röra sig framåt, eftersom det löper i en annan linje än frambenet.
Räven rör sig endas sällan i galopp eller språng. Galopp torde vara den minst använda gångarten, eftersom språng är snabbare, och räven tar i allmänhet till språng endast när den flyr eller jagar ett byte. Språngsträckan är ofta mycket kort och övergår snart i rävens karakteristiska trav. I djup mjuksnö behöver räven sällan använda sig av språng, eftersom dess tassar är rätt stora i förhållande till djurets vikt och erbjuder en tillräcklig bäryta.
Räven har sin lya bl.a. under byggnader och stenar eller i grottsystem. Ett gryt som en räv har grävt kan ofta påträffas i en sandig slänt eller kanten av ett grustag. Rävens grottsystem är anspråkslösa jämfört med grävlingens, och har ofta endast en eller några ingångsöppningar.
Spillning
Rävens spillning är nästan 10 cm lång och i ena änden spiralformad och spetsig. Färgen varierar beroende på födan. I allmänhet syns hår och benbitar i spillningen. Räven äter regelbundet insekter, och kitindelar av insekter syns i avföringen. Sommartid äter räven också bär, vilket påverkar spillningens färg. Eftersom rävens spillning också fungerar som en signal till andra rävar, lämnar den gärna sin spillning på sådana platser där doften effektivt sprids i omgivningen.
Flällrev
Spår
Fjällrävens (Alopex lagopus) spårstämpel är typisk för hunddjur, med synliga avtryck av fyra tår. Avtrycket av framtassen är nästan alltid under 6 cm långt. Avtrycket av baktassen är mindre, cirka 5–5,5 cm långt. Fjällrävens tådynor är ganska runda till formen och skiljer sig tydligt från rödrävens långsmala tådynor. Fjällrävens spårstämpel är nästan lika rund som mårdhundens. Framtassens kloavtryck är uppseendeväckande långa. De långa klorna kan vara en anpassning till grävande, eftersom fjällräven gräver ut en stor lya med många ingångar. Tassarna är hårbeklädda undertill. I synnerhet vintertid är behåringen under tassarna tät, vilket gör fjällrävens spårstämplar otydliga i kanterna. På hårt underlag avtecknas ganska ofta avtrycket av häldynan, och avtrycket av den femte tån kan också synas.
Fjällrävar som har rymt från pälsfarmer kan påträffas i hela landet. Farmernas blårävar är större än fjällrävar i vilt tillstånd. På farmerna har man avsiktligt förädlat djuren för att uppnå en större storlek. De största farmfjällrävarna kan väga närmare 15 kg. Tassarna har inte ökat i storlek i proportion till vikten, vilket gör att rymlingarna från farmer sjunker ner i snön på nästan samma sätt som en hund i motsvarande storlek. Det är mycket svårt att identifiera spåren efter en blåräv som har rymt från en farm i södra Finland, och sådana fall förblir ofta olösta.
Trav är inte den vanligaste gångarten för fjällräv. I djup lössnö är trav ändå det mest ekonomiska sättet att ta sig fram. Fjällrävens travsteg är klart kortare än rödrävens, och steglängden är 50–70 cm.
Medan rödräven nästan alltid rör sig i trav, är fjällrävens vanligaste gångart lugn galopp. Galopp är en snabbare gångart än trav. Vintertid erbjuder fjällen inte mycket näring åt fjällrävarna, vilket gör att djuren måste färdas långa vägar. Också en annan art i fjällområdet, järven, rör sig vanligtvis i galopp. Gångarten är förmodligen en anpassning till tillryggaläggandet av långa avstånd i sökandet efter föda. Steget i lugn ”färdgalopp” är ganska kort, endast 80–100 cm. I spårgruppen är avtrycket av den ena framtassen och den motsatta baktassen placerade nära varandra. Avtrycket av den andra baktassen är framför mittgruppen och avtrycket av motsatta sidans framtass bakom. Vid högre galopphastighet hamnar avtrycken i mittgruppen på längre avstånd från varandra, vilket gör att spåret påminner om travspår.
Fjällrävens språngspår påminner om harspår. Språnget är över en meter, och steget kan vara närmare en och en halv meter långt. Fjällräven rör sig sällan långa sträckor i språng, utan endast vid flykt eller jakt. I djup lössnö är kort språng ibland det lättaste sättet att ta sig fram.
Spillning
Fjällrävens spillning är mindre än rödrävens, men påminner i övrigt om den. I ena änden är den avsmalnande och spiralvriden. Spillningen innehåller i allmänhet mycket hår.
Producerats i samarbete med:
