Vildsvinet har en mycket kraftig kroppsbyggnad. Galtarna kan väga 150 kg, och honorna kan väga upp till 100 kg. Extremiteterna är ganska korta, men vildsvinet rör sig ändå smidigt och snabbt.

Spår

Vildsvinets klövar är tämligen små i proportion till djurets storlek. Klövens längd är oftast under 7 cm. Framklövarna är endast aningen större än de bakre klövarna. Vildsvinets klövar är förhållandevis breda jämfört med övriga klövdjurs. Avtrycket är nästan lika brett som långt. Ett ungdjurs klövar är spetsiga framtill, men i vuxen ålder blir de rundare. De små lättklövarna avtecknas regelbundet i spåret oberoende av gångart. Lättklövarna är placerade långt från varandra. Klövarna på framfötterna breder ut sig mera än på bakfötterna.

Vildsvinets klöv är 5-7 cm lång och 5-6 cm bred.
Vildsvinets klövar är lika långa som hos små hjortdjur (se vitsvanshjort). Vildsvinets klövar är emellertid mycket breda, nästan lika breda som långa. Vildsvinet är ett kraftigt djur med korta ben, och i djup snö stångar den sig fram med hela kroppen. Det är alert och har ett aningen nervöst beteende, och byter därför ofta gångart. Bild: Dick Forsman. Wikman, M. 2005: Lumijälkiopas. Gummerus Kirjapaino Oy, Jyväskylä.
Lumessa on noin 6 cm pitkä villisian jälki.
Spår efter ett stort vildsvin. Bild: Pekka Kotonen
3-4 cm pitkä villisian porsaan jälki hiekassa.
Spår efter vildsvinskulting. Bild: Pekka Kotonen

Vildsvinets vanligaste gångart är gång. Vid gång trampar bakfötterna i allmänhet något bakom avtrycket av framfötterna, men spåren är delvis överlappande. Klövarna är vända aningen utåt. På bärande underlag avtecknas lättklövarna inte alltid i spåret, men i snöspår syns de i allmänhet.

En flock vildsvin har rört sig på en grusväg. Bild: Pekka Kotonen

Gångstegets längd är under 80 cm. Vildsvin rör sig i flock. Medlemmarna i flocken påverkar varandras beteende, vilket gör att deras rörelser är något oroliga. När galtarna når könsmogen ålder lämnar de flocken.

Vildsvinsspår kan med avtrycken av lättklövarna se mycket stora ut, i synnerhet om snön har smält. Bild: Pekka Kotonen

Vildsvinet växlar ofta gångart. Flocken sätter gärna av i en kort galopprusch, för att sedan åter börja äta i lugn och ro. Vid trav ser spårlöpan likadan ut som vid gång. Steget blir längre och skrevningen minskar. Fram- och bakfötterna stiger inte helt i samma spår, vilket gör att det ofta syns två par lättklövar i ett avtryck. Vid trav avtecknas lättklövarna också på bärande underlag. Vildsvinets oroliga natur gör att man oftare än hos andra djur av samma storlek ser galopp- och språngspår. Det kortbenta vildsvinet gör en djup fåra i djup lössnö.

Spårlöpa efter ett vildsvin på en väg. Bild: Petri Vartiainen
Spårlöpa efter vildsvin i djup lössnö. Bild: Pekka Kotonen
Spåren efter små klövdjur skiljer sig från varandra till storlek och form. Bredden på klöven är ett bra kännetecken. En tydlig spårstämpel går i allmänhet att identifiera, men i mjuk snö är det svårt att identifiera arten, och i synnerhet på områden med dovhjort är det ofta omöjligt. Bild: Wikman, M. 2005: Lumijälkiopas. Gummerus Kirjapaino Oy, Jyväskylä.

Vildsvinet bökar och gräver i marken mer än något annat djur. Det flyttar stenar och gräver upp till halvmeter djupa gropar för att komma åt rötter. Den kan också luckra upp marken på stora områden. Vildsvin rullar sig gärna i lera och gräver ofta lergropar åt sig i skogen. Vildsvinens tillhåll får snabbt tydliga och karakteristiska tecken på deras närvaro. Vildsvinen gnider pälsen mot träd och stängslen, varvid grova, svarta hår lossar.

Ett vildsvin har grävt fram trädrötter. Bild: Pekka Kotonen
Kuusen alaoksien alla on villisian makuupaikka.
En vildsvinslega. Bild: Pekka Kotonen
VIljapelto on lakoontunut ja tampattu villisikalauman jäljiltä.
En flock vildsvin har besökt en åker. Bild: Pekka Kotonen
Viljapelto on lakoontunut ja sato on tuhoutunut.
Spår efter en vildsvinsflock på en åker med omogen säd. Bild: Pekka Kotonen
Hår från vildsvinspäls har fastnat på en taggtråd, när vildsvin har gått under stängslet. Vildsvinen gnider sig också gärna, varvid hår lossar och kan påträffas i terrängen. Bild: Pekka Kotonen

Spillning

Vildsvinets spillning är 3–4 cm tjocka, svarta korvar. Ibland har korvarna slät yta, men ofta består de av mindre kulor som pressats ihop. Färsk spillning sägs lukta fähus. Sommartid är spillningen mjukare än på vintern.

Ulostepötkö viljapellossa.
Vildsvinsspillning. Bild: Pekka Kotonen
Spillningshög efter vildsvin. Bild: Pekka Kotonen

 

Producerats i samarbete: