Fältharen bredde ut sig i Finland i början av 1900-talet. Den är ursprungligen en stäppart, för vilken jordbruket har skapat nya livsmiljöer. Den finländska fältharen bredde ut sig naturligt via Karelska näset, men utbredningen har också påskyndats med utplanteringar på 1910-talet. Det nuvarande förekomstområdet sträcker sig i väster till Bottenvikens nordligare delar, men längre österut är den nordliga gränsen i höjden av Ilomants. Fältharens livsmiljö är öppna odlingslandskap. På öppna odlingsmarker lever fälthararna i kantområdenas buskage och små skogsdungar på åkrarna. Fältharen undviker stora, enhetliga skogsområden. Fälthararna betar öppet på åkrar och ängar. De påträffas också ofta i byar och tätorter, där de ofta äter i trädgårdarna under tidiga morgnar.
Fältharen är större än skogsharen. En stor fälthare kan väga upp till 7 kg. Också små, fullvuxna fältharar väger i allmänhet mer än skogsharar. Fältharen är ändå avsevärt smalare än skogsharen, och dess extremiteter är proportionellt sett längre.
Fältharen tränger ofta undan skogsharen genom att korsa sig med den. Korsningar är fortplantningsdugliga, och i konkurrensen med den starkare fältharen är det skogsharen som förlorar. Fältharar klarar sig också bättre än skogsharar om marken är snöfri under vintern.
Spår
Harspår är de vanligaste snöspåren i vår natur. Vid spårinventeringar utgör de ställvis nästan hälften av alla spår som påträffas i skogen. Det går så gott som alltid att identifiera spåren som harspår, men att skilja mellan spår av skogshare och fälthare kan vara svårt. Uppgiften blir omöjlig om det rör sig om spår efter en korsning av fälthare och skogshare.
Den vanligaste spårställningen är den med två stora spår jämsides och bakom dem två mindre efter varandra. Denna spårställning är så vanlig att många tror att hararna inte gör andra typer av spår. Hararnas spårställning är den samma i såväl galopp som språng. Under födosök i lugn takt rör sig hararna oftast i galopp. Steglängden har stora variationer. Såväl skogsharens som fältharens språng är ungefär 40 cm långa när de rör sig i lugnt tempo. När farten ökar blir steget längre och avstånden mellan de enskilda spårstämplarna i spårställningen blir längre.
Avtrycket av skogsharens baktass är i allmänhet klart bredare än avtrycket av fältharens. På tunn, bärande skare är skogsharens spårstämpel rund i framkanten, medan fältharens är spetsig. I snö som är aningen lös är fältharens spårstämpel i allmänhet tydligt mer avlång än skogsharens.
I djup lössnö spretar skogsharen med tårna för att få större bäryta. Fältharens tår spretar i allmänhet inte lika mycket. I vissa situationer verkar emellertid också fältharen spreta ganska mycket med sina tår. Korsningar mellan skogshare och fälthare har inte undersökts mera ingående.
Producerats i samarbete:
