För jakt på vitsvanshjort krävs det jaktlicens som beviljats av Finlands viltcentral. Jaktlicens-innehavaren ska innan jakten inleds meddela elektroniskt via Oma riista –tjänsten eller skriftligen meddela vem som är jaktledare och vicejaktledare till Finlands viltcentral. Jakt på vitsvanshjort förutsätter, en enhetlig landarel på minst 500 ha. Person som deltar i jakt på vitsvanshjort som skytt med räfflat kulgevär eller med jaktbåge måste avlägga skjutprov. Vanligtvis jagar man vitsvanshjort med hjälp av drivande taxhundar samt genom vaktjakt vid utfodringsplatser eller vid djurets naturliga stråk.
Vitsvanshjort får skjutas endast med sådant vapen där patronkulan väger minst 6 gram och dess anslagsenergi uppmätt på 100 meters avstånd från pipans mynning är minst 2 000 joule eller, om kulans vikt är minst 8 gram, dess anslagsenergi uppmätt på motsvarande sätt är minst 1 700 joule. För att skjuta licensbelagda hjortdjur ska det användas kulor som är konstruerade för att expandera.
För de blyfria patronkulornas del är kravet på kulans vikt- och anslagsenergi lägre:
- för de så kallade ”hjortklassens” gevärskaliber: 5,1 gram eller mer och anslagsenergikravet (E 100) 1700 joule.
Om pilbåge används för att skjuta vitsvanshjort, ska på pilen användas en skärande spets vars diameter är minst 22 millimeter. Endast pilbågar som kräver en kraft om minst 180 newton (180 N) för spänning av bågen får användas för att skjuta vilt.
Vid jakt på licensbelagda hjortdjur ska man använda orangeröd eller orange färg som täcker minst två tredjedelar av den synliga ytan av klädesplagget och huvudbonaden. Kravet gäller dock inte en jägare som jagar i skydd av en konstruktion eller med jaktbåge. Vid sällskapsjakt, där man även använder krutvapen, lönar det sig av säkerhetsskäl för en bågjägare som står på pass att klä sig i orange eller orangeröd klädsel, fastän lagen inte förpliktar till det.
Jakt med drivande hundar
Vid jakt på hjortdjur får man inte använda en sådan drivande hund okopplad vars mankhöjd överstiger 39 centimeter, så små hjortdjur jagas främst med hjälp av drivande taxar. Hunden släpps ut på jaktområdet där man förväntar sig att hitta önskat vilt. Hundens uppgift är att söka viltets nattliga spår och följa det med hjälp av vittringen. När djuret sätter sig i rörelse ska hunden med sitt skall meddela när vittringen blir starkare. Jägarna placerar sig på bytets förmodade färdväg och försöker skjuta det bytesdjur som hunden följer med sitt skall.
Vid valet av passplats är det viktigt, att djuret inte upptäcker jägaren för tidigt. Jägaren bör dock ha en tillräckligt öppen skjutsektor, då får man tillräckligt med tid för att skjuta bytet. Då man väljer en passplats som är högre än den omgivande terrängen, upptäcker djuret inte jägaren eller att vapnet lyfts, lika lätt och skjutningen kan utföras säkert snett neråt mot marken.
Vaktjakt
Vaktjakt betyder att jägaren väntar att viltet kommer antingen till dess naturliga eller till en arrangerad matplats. Jakten kan också ske genom att man väntar vid djurets naturliga vandringsstråk. Den här jaktformen kräver att jägaren känner till viltets vanor och att terrängen i jaktområdet är bekant. Jägare bör veta, från vilket håll viltet förmodas komma till området och utgående från det och vindens riktning sätta sig att vakta inom skotthåll. Viltkameran är ett ypperligt hjälpmedel för att ta reda på djurens vandringsstråk och -tider.
