De allmänna fredningstiderna för skogshönsfåglar är fastställda i jaktförordningen (finlex.fi). Tiden utanför fredningstiden är i princip jakttiden för arten i fråga. Jakttiderna för skogshönsfåglarna granskas årligen och regleras enligt behov enligt fågelstammarnas utveckling. Avsikten med regleringen är att säkerställa jaktens hållbarhet.
Resultaten av de vilttriangelinventeringar som utförs i månadsskiftet juli-augusti analyseras i början av augusti, efter det tredje inventeringsveckoslutet. Finlands viltcentral och Naturresursinstitutet går igenom förändringarna i skogshönsfågelsituationen och de effekter förändringarna har på stammens utveckling på sikt för de olika arterna och regionerna. Efter granskningen bereder Finlands viltcentral ett förslag på jakttider för skogshönsfåglar till jord- och skogsbruksministeriet. Jord- och skogsbruksministeriet utarbetar utifrån förslaget en förordning om förbud mot jakt på skogshönsfåglar. I praktiken förkortas genom förordningen den jakttid som anges i jaktförordningen för olika arter och regioner, om det inte finns förutsättningar för full jakttid. Innan jord- och skogsbruksministeriet undertecknar förordningen, begär jord- och skogsbruksministeriet utlåtande om förordningsutkastet från centrala intressentgrupper och jaktvårdsföreningar. Förordningsutkastet kan ändras och korrigeras utifrån utlåtandena, om orsak framkommer, exempelvis om det under tiden har framkommit betydelsefulla nya uppgifter om skogshönsfågelstammarnas situation. Förordningen träder i kraft innan jaktperioden för skogshönsfåglar börjar och gäller hela jaktperioden.
Till exempel år 2022 var tidtabellen följande:
- Vilttriangelinventeringar 23.7–7.8 (inventeringstiden fortsatte till den 31.8, men i praktiken hann resultat som meddelades fram till den 9.8 med i materialet för jakttidsprövningen)
- Analys av materialet (Naturresursinstitutet, Finlands viltcentral), Finlands viltcentral beredde förslag om jakttider till JSM den 4–9.8
- Finlands viltcentrals förslag till jord- och skogsbruksministeriet den 9.8.
- Förordningsutkast på remissrunda den 12–18.8 (intressegruppernas synvinklar)
- Jord- och skogsbruksministeriets underskrift den 19.8.
- Förordningen offentliggörs den 23.8.
- Förordningen träder ikraft den 10.9.
OBS! Om vilttriangelinventeringen inte hinner utföras före det tredje inventeringsveckoslutet, lönar det sig ändå att utföra inventeringen under augusti månad. Även om resultaten från den egna triangeln inte hinner tas med i materialet för det innevarande årets jakttidsförordning, är varje inventerad triangel ändå betydelsefull för bedömningen av utvecklingsriktningen och den regionala täthetsvariationen på lång sikt. Med andra ord, en så kallat försenad triangelinventering är med i det material som granskas när man överväger jakttiderna för kommande år.
Stammens utvecklingsriktning på sikt avgör
Vid fastställandet av jakttiderna är den viktigaste faktorn artens utvecklingsriktning på sikt. I princip fastställs långa jakttider för områdeshelheter där artens stamutveckling är på uppåtgående och korta jakttider på områden där utvecklingsriktningen pekar nedåt.
Skogshönsfågelstammarna varierar kraftigt från år till år och för stamvariationerna är en periodisk cyklisk eller delvis cyklisk variation typisk (Figur 1). För skogshönsfåglar är cykler på 6–7 år i stamvariationen typiska, vilket innebär att toppåren infaller med i snitt cirka 6–7 års intervaller. Denna cykliskhet verkade emellertid ha försvunnit vid millennieskiftet, men har sedan kommit tillbaka, dock mer oregelbunden än tidigare. På grund av den cykliska variationen ska stamutvecklingen granskas under en tillräckligt lång tidsperiod, som sträcker sig över flera helhetscykler. Ett bra exempel på problemet med för kort granskningsperiod är den senaste bedömningen om hotad art gällande järpen, enligt vilken järpen klassades som sårbar art, eftersom granskningsperioden (2008–2017) huvudsakligen inföll under stammens nedgångsperiod. Senare har järpstammen återhämtat sig till den genomsnittliga nivån för de tre senaste decennierna.
I Finlands viltcentrals jakttidsförslag granskas utvecklingsriktningen på sikt för tjäder, orre och järpe för de senaste 21 åren (Figur 2). För dalripans del görs granskningen för en kortare tidsperiod och med fokus på de färskaste inventeringsuppgifterna.
Den andra centrala faktorn vid fastställandet av jakttider är beaktandet av tätheten för innevarande år jämfört med tätheter för tidigare år i samma granskningsområde. Granskningen görs i en analys av färska inventeringsuppgifter, i vilken nulägets uppgifter granskas i förhållande till det material som samlats in från och med år 1989 (Figur 3). Vid granskningen av den färskaste inventeringsuppgiften beaktas också hur täckande vilttriangelinventeringarna är i området för att säkerställa tillförlitliga viltdata. Vid jakttidsprövningen beaktas även, dock med mindre betoning än på föregående faktorer, fågelstammens utvecklingsriktning och ungproduktion den senaste tiden samt hur täckande inventeringarna var. Om det för något område inte finns täckande inventeringsuppgifter, tillämpas den så kallade försiktighetsprincipen, vilket betyder att man för säkerhets skull föreslår en förkortad jakttid.
Jakttiden förkortas i slutet av perioden
Enligt Finlands viltcentrals uppfattning förkortas jakttiden alltid i slutet av jaktperioden, om den förkortas. Om jakt på arten tillåts, börjar jakten årligen den 10 september. Den viktigaste motiveringen till detta är att den naturliga dödligheten bland unga fåglar är stor, vilket betyder att en stor del av de fåglar som besparats från jakt skulle dö före senhösten i vilket fall som helst. Ju längre hösten framskrider, desto större är sannolikheten att en skogshönsfågel som fortfarande är vid liv ska klara sig till nästa vår. På så vis är jaktens inverkan på fåglarnas totala dödlighet under förhösten avsevärt mindre än om samma mängd fåglar skulle skjutas under senhösten.
Jakttrycket minskar avsevärt efter månadsskiftet september-oktober, oberoende av jaktsäsongens längd. De flesta jägare har endast ett begränsat antal semesterdagar och lediga dagar för jakt på skogshönsfågel, och i allmänhet används de i början av jaktperioden. Dessutom övergår många skogshönsfågeljägare till älgjakt första veckoslutet i oktober, då den fullskaliga älgjakten startar i största delen av landet. Enligt fångststatistik fälls hela 70–85 procent av skogshönsfågelbytet under den första jaktmånaden. Orsaken torde vara att jakttrycket och antalet fåglar i terrängen minskar när jaktperioden framskrider, de fåglar som har överlevt flyttar med större sannolikhet, och den dagliga ljusa jakttiden blir kortare. En dubbelt längre jakttid betyder alltså inte en fördubbling av den totala bytesmängden.
Enligt Finlands viltcentrals uppfattning borde jakttiden för tjäder, orre eller järpe på hösten vara en, två eller tre månader, beroende på utvecklingen av fågelartens stam i området. Ett undantag för detta utgörs av landskapen Nyland och Egentliga Finland, där jaktförordningen (finlex.fi) för tjäderns del möjliggör jakt endast under september månad. Dessutom kan man i en situation med god stamutveckling tillåta jakt på tjäder- eller orrtuppar i januari. På motsvarande sätt är det skäl att i en situation med mycket dålig stamutveckling fridlysa arterna helt och hållet i ett område.
Vid utarbetande av jakttidsförslaget använder Finlands viltcentral för analys av resultaten från vilttriangelinventeringarna ett datasystem utvecklat av Östra Finlands universitet och Finlands viltcentral, vilket innehåller statistikmodellering och ger mångsidiga uppgifter om fågelstammarnas utveckling. Systemet möjliggör granskning i olika omfattning av förändringar i fågelstammen, oberoende av förvaltningsmässiga gränser. Man strävar efter att som jakttidsområden avgränsa tillräckligt stora och sammanhängande områdeshelheter, för vilka man utifrån det insamlade materialet med säkerhet kan konstatera stammens utvecklingsriktning och nuläge. Vid utarbetandet av förslaget har man de senaste åren haft tillgång till uppgifterna från cirka 900 inventerade vilttrianglar. Det slutliga antalet har de senaste åren varit cirka 1 000 inventerade trianglar.
